Farsta Slottsvik

Farsta Slottsvik ligger vackert beläget, omgivet av natur och hav, 20 km öster om Stockholm city. Området präglas av urgammal jordbruksmark och kullar med ekar. Närmaste tätort är Gustavsberg, en kilometer österut.

Här vid "Faret" har det bott människor i åtminstone tusen år, den första kända invånaren hette Magnus och bodde troligen på en medeltida gård söder om Kattholmen på 1300-talet. Då var Farsta ett för tiden mycket stort jordbruk, men gravar och en boplats från järnålder vittnar om en befolkning långt tidigare. 
 

 

På 1600-talet övertogs gårdarna i Farsta av Gabriel Oxenstierna, bror till Axel Oxenstierna och en av landets mäktigaste personer med nästan omätliga rikedomar, vidsträckta jordinnehav och hundratals gårdar, bland andra Tyresö slott och Margretelund. Varken han eller någon arvinge bodde någonsin här, Farsta bestod av enkla bondgårdar. Liksom för andra adelsmän var mark bara egendom, pengar på banken. Efter hans död 1640 ärvdes egendomen av sonen Gustav. Han var 27 år, landshövding i Västmanland och ”en stormodig, bråkig dryckeshjälte” som sedan tidigare ägde flera egendomar på Värmdö.

Men även Gustav gick bort ganska snart och Farsta förvaltades sedan av hans hustru Maria De la Gardie, som bara var 21 år. Förutom nybliven förvaltare av enorma egendomar och mor till två små döttrar hade hon ambitioner. Under hela sitt liv verkar hon ha brunnit av verksamhetslust. 

I Tyresö startade hon en stor tillverkning av textiler. Dessutom öppnade hon kolgruvor i Skåne, anlade landets första oljeslageri, handlade med spannmål på Östersjön, importerade lin från sina gods i Baltikum, exporterade trävaror till Spanien, sålde saltsjöfisk från egna skutor i Mälaren, drev fyrar i sydvästra Sverige och var stor delägare i skeppsvarv, mässingsbruk, kopparhammare, järnbruk, ett handelskompani och en bank. Hon hade långt gångna planer på att anlägga ett gevärsfaktori och landets första porslinsfabrik.

Samma år som Gustav dog anlade hon en tegelugn längst inne i Farstaviken, troligen ungefär där Gula byggningen och Porslinsmuseet ligger idag. Teglet sålde hon inledningsvis, bland annat till Dalarö skans, men snart användes det även till bygget av ett säteri i Farsta.

Hon bodde med sin familj i Tyresö slott men sägs ha besökt Farsta flera gånger och beskrev gården som ”intet annat än en ladugård”. För att få skattefrihet för inkomsterna var hon dock tvungen att bygga ett säteri, en ståndaktig sätesbyggnad. Den stod antagligen klar i mitten av 1650-talet, men jordbruket drevs av arrendatorer och anställda. Huvudbyggnaden låg på samma plats som Farsta Slott ligger idag.

När säteriet och gårdarna brändes av ryssarna 1719 hade Farsta redan övergått i andra händer, men nya byggnader kom snart på plats och tegelbruket utvecklades så småningom till Gustavsbergs porslinsfabrik – namnet sägs komma av att Maria uppkallade området efter sin döde make och det faktum att området är kuperat. Gustavs berg.

Resten är historia. Farsta var centralpunkten för porslinsfabriken fram till mitten av 1900-talet, där bodde direktörerna och marken levererade jordbruksprodukter till fabriksarbetarna. Det gamla säteriet byggdes om till ett "slott" som finns kvar än idag och i husen på gårdens ägor bodde periodvis kända keramiker som Wilhelm Kåge, Stig Lindberg och Lisa Larsson.

På 1990-talet splittrades den KF-ägda Gustavsbergsfabriken. Det misskötta jordbruket och det övergivna "slottet" övertogs av byggbolaget JM, som byggde ett bostadsområde på de gamla ägorna. Till stor del finns den gamla kulturmarken bevarad och förvaltas nu av samfälligheten som strävar efter att behålla den gamla karaktären. Större delen av marken ligger inom riksintresset för kultur och skogsmarken, som domineras av gamla ekar och tallar, har höga eller mycket höga naturvärden. Den gamla engelska parken som ligger i områdets västra del är en oas med internationellt skyddsvärde.